Jag kan bli innerligt trött på allt tjat. Tjat och gnat och tjat och gnat och tjat och gnat. Och vem är det egentligen som tjatar så in i norden? Ehh, ganska ofta är det nog tyvärr... jag själv. Det finns tillfällen när jag kommer på mig själv, och då tänker jag högt i huvudet "Sluta pladdra din tant!" (när jag tänker så ger det grymt bra effekt, eftersom jag verkligen inte ser mig själv som en tant och nästan blir förnärmad av mig själv, det är väldigt effektivt ;).
Vad gäller hästar så har jag nästan tränat bort allt det här tomma pratet. Visst kan det vara mysigt att småprata med sin häst när man borstar och pysslar, men i själva träningen ger det verkligen ingen effekt, oftast snarare negativ. När jag väl har gått bort från stallgången så är vi ju i träning. Och vad är träning? Jo, oavsett om jag sitter på ryggen eller står på marken så innebär träning att jag ger direktioner och kommandon som jag vill att hästen ska lyssna på, förstå och handla efter. Jag stänger dörrar och öppnar andra för att min häst själv ska tänka ut den bästa vägen i den situation hon befinner sig i. Då kan jag ju inte stå där och samtidigt säga "Nej men gumman nu skulle du ju backa. Backa! Jag sa back!" Hur ska hästen veta vilket av alla dessa ord som är det egentliga kommandot? Hästar läser kroppsspråk, inte läppar. De kan tyda kommandon, men inte meningar.
Samma sak ser man då och då när man är i ridhuset eller på tävling. Människor som pratar med sina hästar när de rider. Jag gör det säkert också när jag glömmer bort mig själv. "Jag sa ju att vi skulle hitåt, inte ditåt. Höööger, sa jag ju!" Snacka om envägskommunikation, det är ju inte så att hästen svarar så ofta. Om man kunde lägga den energin på att tydligt visa hästen med säte och skänklar vart man vill, så är problemet antagligen löst innan man kommer till andra stavelsen.
Kanske är det här mer någon typ av kommunikation med andra människor som kan tänkas titta på? Skäms man för att hästen inte gör som man vill, och vill förklara det på olika sätt? Blir man så nervös att man helt enkelt pladdrar på? Jag vet faktiskt inte... Hur gör du?
Jag håller med dig till viss del! Själv pratar jag inte så mycket till hästen, däremot har jag en kompis som pratar mycket med sin häst för att den blir lugnare då (alltså småpratar lite hela tiden), vet inte hur pass sant det är, men de utvecklas ju så varför inte?
SvaraRaderaSen kan jag tänka mig att vissa kanske försöker intala sig själva att man ska svänga höger genom att göra det genom att säga det, om du förstår.. :)
Tror det är både positivt och negativt, kanske mest beroende på ens egen känsla för det!
Ja det är verkligen sant, funkar det så funkar det och var och en blir salig på sin fason. Kanske blir man själv också lite lugnare av det i vissa situationer. Och det är väl egentligen när det är negativt prat som jag tycker att det är "i vägen", när man ser att någon är frustrerad och försöker prata sig ur situationen.
SvaraRadera