Ny webbadress!

Hästhimlen har bytt adress till

http://hasthimlen.wordpress.com

Välkommen!

Ridtravaren - att lyssna på sätet

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så hjälper jag en familj att omskola deras varmblodstravare till ridtravare. Hittills har jag tränat henne tre gånger själv. Fyra gånger har jag haft ridlektioner för döttrarna i familjen. Jag tror att det är bra både för tjejerna att få bekanta sig med henne från ryggen, och det är bra för L att vänja sig vid det från början eftersom det är familjehäst som hon kommer att vara nu.

Eftersom tjejerna är nybörjare så har lektionerna varit väldigt grundläggande. När jag själv har ridit L så har jag tränat framför allt säte och skänklar. Hon är ju van vid tömmar och bett, och tygeltag förstår hon ganska bra även om det är en lång väg kvar att gå. Skänklar och säte är förstås lite nyare för henne, men hon lär sig snabbt. Ganska snabbt kopplade hon säteshjälperna för halt, utan att jag behövde använda tyglarna. Hon har också greppat att ett svagt tryck med skänklarna betyder framåt. Det ska bli spännande att se hur snabbt hennes utveckling går framåt!

Stubbåker - världens bästa ridbana?

Är inte det bästa som finns när man plötsligt inte bara har en 20*40 ridbana, utan fem enorma nytagna stubbåkrar att rida på? Jag ska säga på en gång att bonden förstås har gett sitt godkännande till att vi rider där, så länge som det är torrt. Min häst har en ganska stor kula nu efter det fina betet, så galoppträning på gärdena är helt perfekt. Hon får förstås ett helt annat driv i galoppen när det är ett öppet fält, så ridningen blir ganska annorlunda. Den hästen som jag alltid måste driva, driva och driva i galoppen på böjda spår måste jag nu hålla tillbaka och hejda. Det är kul med lite variation, det tycker nog både hon och jag.

Sätta in ett fönster i en hästtransport

Förra året köpte jag ett öppningsbart fönster som jag tänkte installera i hästtransporten. Nu har det legat i källaren och vilat i ett år, och jag har varit lite ambivalent inför vart exakt jag skulle sätta det på transporten (på taket, på sidan av taket, på skötardörren eller någon annanstans) och inte riktigt orkat ta tag i det. Nu när det blivit sommartider igen så kände jag att det var dags för att faktiskt sätta in det.

Först och främst bestämde jag mig för att sätta fönstret på skötardörren. Det är ett universalfönster från SdiLAB som förutom att sälja transporter också har väldigt många bra reservdelar och prylar som kan vara lite svåra att få tag på. Mitt släp är av märket REKO, och REKO själva har ingen direkt försäljning av saker som är lite "bling bling" utan de har bara orginaldelar. I vilket fall, fönstret är lite för stort för att sitta på sidan av taket så det fick bli på skötardörren. Det går att öppna åt alla olika håll, så jag tror att ventilationen kommer att bli mycket mycket bättre. Jag valde den högra sidan av släpet eftersom det inte är några bilar som åker förbi där, det känns som att det annars kan bli stressigt för hästen.

Jag mätte och ritade upp, och sen tog jag fram sticksågen och sågade ur. Efter det monterade jag fönsterramen med skruvar och lim, och kittade sedan på både inner- och yttersida. Till sist monterade jag plastkupan som sitter utanpå ramen. Nu återstår det bara att se hur tätt det faktiskt blev, och hur bra ventilationen blir beroende på hur man öppnar fönstret. Jag är i alla fall jätteglad för att jag faktiskt klarade av att sätta in det!

Min häst leker "hitta moroten"

 F tappade en sko häromveckan, och då blir det ju svårt att rida. Hon brukar väldigt sällan tappa skor, och nu hade jag sådan tur att hon tappade den två dagar innan hovslagaren skulle komma ut. Vi brukar boka honom med sex veckors mellanrum ungefär, så det var ju väldigt passande!

Eftersom jag snabbt fick lägga ner planen på att rida de dagarna så gjorde vi i stället lite annat. Bland annat lekte vi den väldigt populära leken "hitta moroten". Den är väldigt enkel, allt som behövs är en plastburk med hål i locket, och några morotsbitar som är små nog att kunna trill ur hålet.

F hade lite olika tekniker. Hon körde hårdast på att försöka bita sönder burken, men hon kom ju inte någon vart med det, så efter ett tag började hon böka runt i stället och vips rullade en morotsbit ut. Stor glädje och gamman! :)

Jag ska nog faktiskt köra den ikväll också efter ridturen. Idag är det ju så varmt så hästarna står inne, och ridningen blir på kvällstid till sambons förtret.

Ny dekal på hästtransporten

Den här dekalen (alltså "cowgirl" och inte "hästtransport") köpte jag redan förra året. Först nu har jag tagit mig tid att sätta fast den, och nu är jag så nöjd att jag önskar att jag hade haft dekalerna på sidan i svart också.

"Sluta pladdra tant!"

Jag kan bli innerligt trött på allt tjat. Tjat och gnat och tjat och gnat och tjat och gnat. Och vem är det egentligen som tjatar så in i norden? Ehh, ganska ofta är det nog tyvärr... jag själv. Det finns tillfällen när jag kommer på mig själv, och då tänker jag högt i huvudet "Sluta pladdra din tant!" (när jag tänker så ger det grymt bra effekt, eftersom jag verkligen inte ser mig själv som en tant och nästan blir förnärmad av mig själv, det är väldigt effektivt ;).

Vad gäller hästar så har jag nästan tränat bort allt det här tomma pratet. Visst kan det vara mysigt att småprata med sin häst när man borstar och pysslar, men i själva träningen ger det verkligen ingen effekt, oftast snarare negativ. När jag väl har gått bort från stallgången så är vi ju i träning. Och vad är träning? Jo, oavsett om jag sitter på ryggen eller står på marken så innebär träning att jag ger direktioner och kommandon som jag vill att hästen ska lyssna på, förstå och handla efter. Jag stänger dörrar och öppnar andra för att min häst själv ska tänka ut den bästa vägen i den situation hon befinner sig i. Då kan jag ju inte stå där och samtidigt säga "Nej men gumman nu skulle du ju backa. Backa! Jag sa back!" Hur ska hästen veta vilket av alla dessa ord som är det egentliga kommandot? Hästar läser kroppsspråk, inte läppar. De kan tyda kommandon, men inte meningar.

Samma sak ser man då och då när man är i ridhuset eller på tävling. Människor som pratar med sina hästar när de rider. Jag gör det säkert också när jag glömmer bort mig själv. "Jag sa ju att vi skulle hitåt, inte ditåt. Höööger, sa jag ju!" Snacka om envägskommunikation, det är ju inte så att hästen svarar så ofta. Om man kunde lägga den energin på att tydligt visa hästen med säte och skänklar vart man vill, så är problemet antagligen löst innan man kommer till andra stavelsen.

Kanske är det här mer någon typ av kommunikation med andra människor som kan tänkas titta på? Skäms man för att hästen inte gör som man vill, och vill förklara det på olika sätt? Blir man så nervös att man helt enkelt pladdrar på? Jag vet faktiskt inte... Hur gör du?

Träna hästen att stå stilla

För mig är en stor del av all hästhantering att lära hästen att stå stilla. Eller snarare, det är där skon ofta klämmer. Hästen har svårt att stå stilla på kommando, ägaren vet inte hur man ger kommandot och inte heller hur man korrigerar och belönar hästen på ett bra sätt. Dressyr helt enkelt, fast inte på det sätt som man oftast använder ordet inom hästvärlden, utan mer sådant man lär sig på valpkurser men väldigt väldigt sällan på ridskolor. Det tycker jag är väldigt synd! Dels är det här viktigt för att hästhanteringen ska vara säker för både vuxna och barn, och dels gör det hästen trygg och hästen får använda hjärncellerna för att hitta rätt väg.

Jag tror att kommandot i sig inte spelar någon större roll, så länge man är konsekvent med det. Jag använder ordet "stilla" samtidigt som jag sätter upp båda handflatorna framför hästen i några sekunder, som om jag gjorde ett stopp-tecken. Det gör jag bara när jag vill att hästen ska stå blickstilla, och kommandot "stilla" används bara då. Inte när jag vill att hästen t.ex. ska lugna ner sig, sakta av eller något annat. Ett ord för varje kommando helt enkelt. Sen om det ordet är "stilla" eller "apa" spelar ju ingen roll, men det är viktigt att jag som förare håller isär mina kommandon.

När jag lär en ny häst det här, så ger jag kommandot ("stilla" och stopptecken), och står sedan blickstilla själv framför hästen med grimskaftet i handen. Jag tittar ner i golvet, sänker axlarna och är helt tyst, så som jag vill att min häst ska stå. Jag står en stund, kanske en halv minut första gången, och ger sedan beröm, en klapp och en morotsbit. Då är kommandot släppt (d.v.s. hästen får röra på sig igen), och jag fortsätter med borstningen eller vad jag nu höll på med.

Skulle hästen röra sig när jag har gjort kommandot, så flyttar jag tillbaka hästen i utgångspositionen utan att säga något. Jag ger alltså tecken för framåt eller backa, och det räcker med något steg så att hästen förstår att hon inte skulle gå iväg på egen hand. Sen ger jag kommandot på nytt, och gör om proceduren. Hästarna förstår det här otroligt snabbt, det räcker ofta med 2-3 gånger för att de ska förstå kommandot. Om man är konsekvent, vill säga ;).

När jag har gjort det här några dagar (kanske 1-2 gånger om dagen), så kan jag ta nästa steg. Då ger jag kommandot, och sedan backar jag från hästen 2-3 steg. Efter en halv minut berömmer jag, klappar och ger morotsbit. Om hästen flyttar sig så gör jag som förut, alltså korrigerar till utgångsläget och börjar sedan om. Ju mer man tränar hästen desto bättre blir den på att stå still. Min häst kan numera stå stilla (och då menar jag helt stilla) när jag hämtar sadel i sadelkammaren, går ut ur stallet för att hämta något o.s.v. Men då lyssnar jag förstås så att hon inte går något steg där inne, för då går jag direkt tillbaka och korrigerar. Och sedan provar vi en gång till.

Kommandot kan jag också ge och sedan gå ett varv runt hästen, borsta lite, ställa mig bakom hästen och sedan gå fram igen. Under hela den tiden fram tills dess att jag släpper kommandot (beröm, klapp, ibland morotsbit) så ska hon stå helt stilla. Att vila på en fot är okej, men att flytta en hov är inte okej. Det är inte heller okej att hästen börjar söka på marken efter mat, då vet man att hon har glömt det där kommandot för länge sedan.

På bilden syns när jag tränade det här igår, där jag har gett kommandot och sedan backat undan ganska långt. För att kunna ha en säker häst och för att kunna gå vidare med andra kommandon, behöver hästen lära sig att stå stilla först.

Let's walk this road together

Kvällens bästa Youtube-klipp hittade jag på en annan hästblogg, nämligen hos Cia Jonasson. Titta och njut. En skön film, synd bara att de lyckats få in nästan alla olika ridstilar utom western ;).

Tävla i western riding och trail

Hittills i år har vi bara varit på en tävling, där vi startade i trail c och trail d. Båda klasserna gick helt okej, och nivån bland ekipagen var hög, så det var jättekul att titta på andra och bli inspirerad.

I augusti kommer vi att åka på en träningstävling där vi startar i trail d och western riding d. Sist gjorde jag misstaget att öva mycket på det F brukar vara osäker på, men inte så mycket på det som brukar gå utan problem, tex bro och backning. Typiskt nog var det förstås där som vi fick minus senast. Så imorgon tänkte jag lägga ut bommar för att köra ett pass med backning i olika mönster. Det ska bli riktigt kul att träna inför tävling igen!

Westernridning i vildmarken

Igår när vi red tog vi en okänd väg, en utforskartur. Vi trodde att vi skulle kunna komma ut på en väg om vi korsade det där kalhygget vi kommit fram till. Det var förstås mycket svårare än så. Efter en timmes försiktigt trampande i skogen bland stockar och sten kunde vi konstatera att det här trots allt inte skulle bli den nya favoritrundan.

Till slut kom vi hem runt tio på kvällen, två trötta men glada hästar och två trötta ryttare med träningsvärk. På bilden ser ni var träningsvärken kommer ifrån. Jag fick nämligen hoppa av titt som tätt för att kolla underlaget till fots, innan vi fortsatte in i vildmarken.

Det är otroligt skönt att vi har vältränade hästar som är lyhörda när vi gör sådana här ridturer. De är orädda och framåt, men samtidigt försiktiga och väntar på våra signaler. Det märks att hästhanteringen från marken också ger resultat på ryggen!

Ryttarhälsa

Jag är säkert inte den enda hästägaren som ägnar många timmar åt foderstater, träningsprogram och viloperioder. Jag är säkert heller inte den enda hästägaren som inte ägnar lika mycket tid åt min egen mat, träning och vila, även om det faktiskt är lika viktigt. Hur ska min häst kunna prestera om hennes partner är oliksidig, flåsar och hoppade över lunchen för att åka till stallet lite tidigare ("jag åt ju faktiskt en banan i bilen!") För mig beror det på flera saker. Dels är jag lite lat ("jag kan ju åka till gymmet imorgon"), dels prioriterar jag ridningen framför min egen träning. Men det leder ju till att det blir obalans i längden, också för min häst. Så nu är mitt nya tankesätt att räkna min egen träning som en del av hästens träningsprogram. När jag tänker ut veckans ridning eller markarbete, tänker jag samtidigt ut vad jag själv ska träna. Då får hästen hellre vila en dag extra, än att jag inte tränar. Ny när jag har semester har jag tagit det ett steg längre genom att börja dagen med att springa 3 km. Då är jag redo för daged sen, och frukosten blir extremt god :-). Det känns också lite bättre när jag pushar min häst att jobba lite till och svettas lite mer. Då kan jag i alla fall säga "Kom igen vännen, jag vet hur det känns, nu kör vi liiite till!"

Den nya westernsadeln

I flera år har jag gått och tänkt att jag skulle vilja köpa en ny sadeln till F. Och efter några månaders sparande kunde jag äntligen åka iväg till sadelutprovaren Tommy Gustavsson som också har westernaffären Scandinavian Western på sin gård.

Tommy provar sadeln på F

Jag och F känner oss fram i den nya sadeln på Tommys ridbana

Tommy visade sig vara en riktigt rolig och pratsam figur med hundratals historier på fickan. Det slutade med att jag och min stallkompis blev sittandes halva dagen med en kaffekopp i handen. Vi hann också titta på några youtube-klipp på cutting från NRCHA. Jag åkte också hem med en ny sadel (COURT'S BM Pleasure), som jag är väldigt nöjd med! Den sitter som gjuten på F, och den är hemskt skön att rida i. Hurra för en riktigt bra sadel!

Är din häst rädd för flugspray?

Hästar är ju flock- och flyktdjur, som de flesta är bekanta med. Och vi som håller på med hästar märker det här i alla former och skepnader. Hästen kanske ser en dinosaurie bakom garaget och hoppar till - redo att fly. Den gamla märren som alltid är lugn tycker sig känna lukten av älg och tassar plötsligt omkring - redo att fly. Eller för den delen, du tar fram flugsprayen, och hästen gör sig vad..? Jo, redo att fly förstås. Det här gäller också varmblodstravaren L, som är nervös för lite allt möjligt. Så idag fick jag åter igen prova hur man snabbt vänjer en häst vid sprayflaskor, och även den här gången gick det kanonbra.

Foto: Asif Akbar

En del hästar tycker att ljudet från sprayflaskor är obehagligt, mer än själva känslan av sprayen. Det här kommer man till bukt med väldigt enkelt. Såhär gör du:

1. Ta ut hästen på stallplanen i grimma och grimskaft. Ha slack på linan så att hästen kan röra sig om den vill. Tumregeln är alltid att hästen ska få röra sig tills den själv förstår att den hellre står still.

2. Klia hästen med sprayflaskan på halsen och bogen tills den känner sig bekväm. Då och då trycker du löst på sprayflaskan så att du sprutar ut lite spray i luften (alltså inte på hästen). Hästen kommer säkert att reagera på ljudet och kanske hoppa till, och då fortsätter du bara att klia hästen med flaskan. Upprepa det här tills hästen står relativt lugnt även när du sprayar.

3. Nu kan du fortsätta klia och vända mynningen mot hästen, så att du kliar och ibland sprutar på hästens hårrem. Hästen kanske skuttar till någon gång till, men inte så mycket värre än så antagligen. Efter ungefär 5 minuter har du fått en häst som kan se en sprayflaska - utan att fly ;).

Hästhantering - grunderna

Idag har jag för första gången umgåtts med varmblodet L. Hon är en 5-årig varmblodstravare som inte kommer att hålla för travet. Som så många andra varmblod har hon därför sålts för en billig peng. Familjen hon har skänkts till har ingen direkt erfarenhet av hästar, men vill gärna lära sig. Som så ofta så hamnar alltså en "grön" ridhäst hos en lika "grön" ägare. Min uppgift är att omskola henne, och också ha ridlektioner för barnen i familjen. Samtidigt kommer både mamman och pappan att få en hel del läsning och läxor av mig, om saker som jag tycker att man bör kunna som hästägare.
I vilket fall, där stod ett ranglig mörkt sto och väntade i corallen vid deras stall. Hon var trevlig men samtidigt ganska nervös och osäker.

De förra ägarna hade berättat för de nya (okunniga) hur de skulle hantera det här stoet: "När ni leder henne, så håll i grimskaftet precis under grimman. Då har hon inte en chans att dra iväg. Och är hon olydig så drämmer ni till med knytnäven i bogen på henne. Eller pisken, om den är i närheten." Jisses...

L var förstås, som de flesta hästar, trots det väldigt nyfiken och intresserad. Fokus idag var att stå stilla på behörigt avstånd från mig, att komma mot mig, att stanna på behörigt avstånd, att rygga och att kunna ledas utan att gå förbi eller för nära. Sammantaget så gick det väldigt bra, vid slutet av passet hade jag en häst bakom mig som uppmärksamt leddes utan att försöka tränga sig förbi, nafsa i axeln eller något annat påhitt.

Det bästa med alltihop var att mamman var väldigt intresserad, tänkte klokt och tog till sig av instruktionerna. Jag är helt överygad om att L kommer att bli en jättetrevlig promenadhäst, så länge som vi börjar skapa lite regler och sedan håller dem.

I morgon kommer vi att repetera dagens lektion, både för häst och för ägare.

Att bygga ett hästhinder

Kanske är det så att jag har lite svårt att hålla fingrarna i styr när jag kommer på en idé, eller kanske är det så att jag är rastlös. För några veckor sedan kom jag i vilket fall på att det vore roligt att bygga ett eget hinder. Sagt och gjort, jag började söka efter bra virke och lämpliga bommar. Det slutade med att jag köpte impregnerat virke på en byggvaruhandel, och bommarna är långa staketstolp som avsågade blir ca 2.7 meter. Den vanligaste bomlängden är 3 meter, och det här fungerar alldeles utmärkt för en hobbyhoppare som mig och min häst.

Även om vi inte hoppar högre än runt 60 cm, så gjorde jag ändå fyra bommar. Bommarna är egentligen det jag har saknat mest. Det blir så oändligt mycket lättare att markarbeta både trail och andra övningar med bommar i rätt längd.